Om tiden vill ifatt

Lika mystisk och gatfull som en kyrka langs vagen 
  Upplyst mellan traden, odsligt belagen 
  Om hosten om varen, i en tyst bla natt 
  Som en fackla, som ett ljus kom du fram till mig dar jag satt 

  Som ett atravart hopp i en tung tristess 
  Jag hade nastan gett opp, det var sa gratt tills dess 
  Men du sa att du horde mig pa radion idag 
  Du var den enda som kom fram, det var det enda du sa men 

  Allt jag ser, allt jag hor 
  Din rost, din blick, ditt skratt 
  Du har ogon som berusar en natt 
  Sa jag vantar, ja jag vantar 
  Om tiden vill ifatt 

  Det gick sa sakta, tog san tid, varenda vecka var ett ar 
  Vi ringde ibland for att fraga hur vi mar 
  Tills jag sa "Vantar du pa nan eller vill du bli min?" 
  Du sa "Vad svarar man pa sant?", jag sa "Man svarar nog ingenting" 

  Men lagg armarna runt mig och slit ut vad jag har 
  Och grav i det dunkla med sok inga svar 
  For jag lovar ingenting, det ar det enda jag kan halla 
  Men jag kanner nanting, jag ar sa gott som fortrollad av 

  Allt jag ser... 

  Du sa "Vanta lite grann, behall poserna pa 
  Vart ska vi komma nanstans?  Vart ska vi ga, vart ska vi ga?" 
  Jag sa "Det finns inga mal, men det finns satt att ta sig dit 
  Vill inte komma nanstans, vill bara ta mig lite langre an hit" 

  Det var natt, det var natt, det var antligen natt 
  Varen var pa vag, jag var rusig och matt 
  Vi var pa gang, vi var VIP, det var nan efterfest for Kent 
  Och allt var lite eftertraktat, allt var lite kant och 

  Allt jag ser... 

  Mellan Tumba och Jarna finns en kyrka vid sjon 
  Vi tar oss dit i oktober, strax fore snon 
  Den har vinden ar sa kraftig, hela varlden ar pa spann 
  Den morka natten ar sa mork, jag maste se henne igen